Jag är i köket och håller på med att ta undan frukosten. Utanför köksfönstret dyker ett barns fot upp. Sedan ett ben, och sedan du. På en gunga. Åtta år gammal. Fast att fönstret är ljudisolerat så vet jag att du skrattar. Det syns i ditt ansikte när du korta ögonblick flyger förbi. Det mörka … Fortsätt läsa Om att gunga barfota